Snabbfakta              Galleri med utvalda bilder             

Namn: Kristina Edvardsson

Född: 30 mars 1987

Tycker om: Silver och Vilja, min familj, gå på fest, mina vänner, fota, busa, sjunga, skogspromenader.

Tycker inte om: Ärtsoppa, arga människor, passivitet. Måste alltid ha något att göra.

Mål med livet: Bli sjuksköterska. Hitta en person som tycker om mig extra mycket. Vara snäll. Lyckas med mina hundar.  

Om en liten rumpnisse...

Den 30 mars föddes i Borkaskogen en liten rumpnisse. Rumpnissen fick namnet Kristina och blev det sista och minsta barnet i familjen (troligen avskräcktes familjen till att skaffa fler barn efter denna avkomma). Hon växte upp och var ganska söt till utseendet men till lynnet var hon en riktig pitbull. Det var inte långa stunder mellan raseriutfallen och ofta slutade det hela med att mamman och pappan stängde ute den lilla rumpnissen på balkongen tills hon hade tänkt över sina synder. Två exempel på anfall var att kasta kastrullock på sina syskon och hota mamma med att skrika i affären man skulle gå in i, ifall man inte fick det man vill ha!

Studenten 2006 Ta inte bilden till höger för allvarligt. Jag brukar inte gå klädd så! =) Har aldrig vantrivits så mycket som jag gjorde när jag använde den. hihi

Och här sitter jag idag... snällast av alla snällaste i världen *ler*! Den lilla raseriutbrytande rumpnissen växte upp och blev en Ronja. Ibland känner jag mig som henne när jag travar omkring i skogen med mina små vänner.

Jag har alltid haft hundar omkring mig. När jag föddes och var liten hade vi en bordercollie som jag inte minns. Han hette Timmie och vallade det mesta. Vi hade 40 tackor och pappa var månskensbonde bredvid sitt vanliga yrke. Jag minns tiden med lammen på våren, hur vi fick mata de svaga med nappflaska! Jag minns lammet Lennart som vi gick i koppel med och tränade inkallning. Får är verkligen ljuvliga djur. Så harmoniska.

Sen en dag kom vår lilla hundängel Uffe till värden. Min stora syster Anna-Sara gick på brukshundklubben med honom och tränade agility. När hon tröttnade tog jag över. Det bet verkligen på mig och här sitter jag nu, visserligen inte någon sann agilitytränare men en aktiv hundförare! Tyvärr fick vi ta bort Uffe sensommaren 2006 på grund av ålderdom. Han blev 13 år och var en duktig hund som aldrig strulade. Den perfekta familje- och agilityhunden!

Maj 2007

Sen kom den dagen då Mamma och Pappa sa att det fanns en hemlighet hemma. När vi kom hem låg det en hundbok på bordet och i den låg en utriven annons. "Keeshondvalpar till salu" Dagarna efter hade vi en liten grå björnunge med oss hem från Uddevalla. Något sötare får man leta efter. (På en utställning när Silver var valp ställde vi upp i "sötaste hund" tävling, gissa vem som vann?) Sen gick vi kurs på kurs, agility och lydnad. Det var lydnaden som bet hårdast då Silver visade sig vara en riktig liten kontaktsökare men även en envis en! Oj, vad jag har lärt mig mycket på den hunden! Under de fem första åren av Silvers liv har vi rest runt på olika utställningar, mest på inofficiella, han har tagit många fina priser och placerat sig som BIS1 ett X-antal gånger. Nationellt har han fått två 1:a pris med ck.

Sen kom sockersöta Vilja till världen. Henne tingade jag på kennel Explicit långt innan hennes mamma Ella ens var parad! En hel höst gick jag och följde med spänning dräktighet, valpning och "valplådetiden". Dagen innan julafton, en halkig dag, åkte jag och syrran och hämtade den lilla busen. Jag minns att hon ville bita i mina sockor och hade sylvassa tänder. På vägen hem skrev hon "hjääääälp!" Nu är hon ett år fyllda och världens underbaraste lilla tjej =)

Okey, mitt liv kanske inte enbart består av hundar... Jag har en stor härlig familj, många bra vänner som jag tycker mycket om. En katt som heter Signe.

Jag läser till sjuksköterska också, började hösten 2006. Får se om jag blir klar någon gång! Det är mycket man ska lära sig! =) en sak är säker, jag tycker om att jobba med människor. Speciellt svaga människor som behöver hjälp. Jag har nu under ett par år vikarierat inom LSS (förståndshandikappade). Jag stortrivs med detta och jag tycker det är så roligt när de ringer och frågar om jag kan jobba! Jag brukar säga "mina på jobbet" när jag talar om dom... I alla fall är "mina på jobbet"  de mest tacksamma människorna att jobba med. De uppskattar så att jag jobbar där och de berättar dom ibland... nästa stund tycker dom att man är bu och bä när man inte gör som dom säger!! Mysiga människor. Barn i vuxenformat!  Jag tycker mycket om barn också. En annan favorithobby är när jag får vara barnvakt! En dröm jag har som känns väldigt avlägsen är att bli barnsjuksköterska. Vore så spännande.. Kanske om 10 år?

När jag inta pluggar, tränar hund eller jobbar umgås jag med mina käraste. Tyvärr är jag singel, men jag är ganska glad ändå. hihi.

Ett annat stort intresse jag har är att fotografera och sjunga. Jag gick media på gymnasiet med fotografisk inriktning och detta stärkte mitt intresse ännu mer! Bäst tycker jag om att fota djur och natur. Kan erkänna att jag har en passion för macroperspektiv men tar lite blandade bilder. Asså, jag är ingen begåvning, men jag försöker att vara så kreativ jag bara kan. Sjuna är kul också. Sjunger i en kör Candle lights. Mitt motto är sjunger hellre än bra =) hihi. Lalalalaaalala!

Så där! Då har den lilla rumpnissen berättat lite om sig själv! Hehe. Nu har jag skrivit en hel uppsats om mina 20 år. Något förkortat!! Hoppas ni inte somnade...

By